Romanen Hur madonnan kom till månen av den tyske författaren Rolf Bauerdick är en härlig skröna av ett sällan skådat slag. Berättelsen som ömsom väcker skratt, ömsom sorg utspelar sig i kalla krigets Rumänien i en liten karpatisk by och historien är färgad av katolicisim, åratal av ideologisk hjärntvätt och påhittighet i fråga om att undergräva socialismen. Allting är kryddat med burlesk humor. Allt börjar den 5 november 1957 när ryssarna skickar Laika ut i rymden och huvudpersonen Pavels farfar ska fylla femtiofem dagen efter. Pavel är femton. När boken slutar har det gått drygt trettio år och mycket har hänt i byn, i Rumänien och i Europa. Det är flera historier som vävs samman och flera trådar som löper parallellt. Mycket kretsar kring huruvida jungfru Maria finns i himlen eller inte och det blir många fantasieggande förvecklingar och komplikationer på vägen. Och varför vill Pavels lärarinna att han förintar stadens högste politiske ledare? Sedan hittas hon hängd i skogen. Prästen blir också mördad. En stor roll spelar också lärarinnans gamla dagbok och några gulnade fotografier med pornografiskt och därmed mycket komprometterande innehåll. Med hjälp av fotografierna kastar Pavel grus i maktens maskineri men det går lätt över styr. Att förinta politikern som dessutom är god vän med den stora conducatorn i presidentpalatset (Ceausescu) är lättare sagt än gjort, högt uppsatta politiker är som bekant rädda att förlora makten. Och så har det hunnit bli sent1980-tal och diktaturens dagar är räknade... Det händer mycket i boken; även den förbjudna kärleken och rasmotsättningar har sin givna plats. Hur madonnan kom till månen är en mycket speciell roman: mäktig, smågalen och underhållande. Jag gillar det välkomponerade och välregisserade kaoset samt de underfundiga sammanhangen.